Prototype

Det blev en hel del Prototype-spelande idag. Det är beroendeframkallande som dödsknark även om det vid upprepade tillfällen gjort mig oerhört förbannad.

Jag slogs mot spelets första boss, Specialist.. nånting (ja, det här med att jag inte kommer ihåg namn och specifika händelser i handlingen kommer nog bli ett återkommande tema med detta spel). Efter ungefär en tredjedel av striden blir man anfallen av ett tjugotal småfienden som man ska slåss mot samtidigt som man undviker specialistens attacker och kameran samt kontrollerna gjorde allt för att motarbeta mig.
Jag lyckades till slut besegra bossen efter upprepade försök (det krävdes dock att man faktiskt lärde sig hur man undviker hans attacker och kontrar dem på ett bra sätt, det var inte bara tur och hetsig button-mashing, vilket uppskattdes) med bara någon millimeter av hälsomätaren kvar.
Efter striden förlorade jag nästan alla mina krafter, vilket var lite tråkigt.

Ett av de största problemen med kontrollen har visat sig vara hur hopplöst det är att försöka ha någon form av precision när man greppar tag i fienden eller objekt. Fick ett uppdrag som gick ut på att käka upp ett par forskare vilket inte på något sett verkade vara svårt.
Jag nådde teamet, dödade soldaterna som skyddade dem och åt upp en av forskarna. Inga problem.
Resten av forskarna sprang ut på gatorna och jag jagade efter den ena. När jag nådde honom så var militären efter mig och när jag greppade tag en helt ointressant civilperson brevid forskaren så skjöt en helikopter en salva mot mig vilket naturligtvis dödade mitt egentliga mål.
En forskare kvar och jag springer efter även denna. Jag är nära honom och trycker E, och naturligtvis greppar jag tag i en bil istället och när jag försöker slänga undan den så prickar jag forskaren som dör på fläcken.

Sidouppdragen har sådär allmänt varit ohyggligt jobbiga att spela. Det kan bero på att jag suger, men så fort jag ska döda militärer, och då särskilt om jag ska använda ett fordon så dör jag på fläcken.
Roligast är nog glid-uppdragen, och då först och främst för att kameran och kontrollerna sällan kommer ivägen där. Att jaga checkpoints är också ganska kul, men det är så lätt att man fastnar i konstiga hörn eller springer ut för kanter.

För att avrunda med något positivt så måste jag säga att spelet är i regel ganska duktigt på att undvika frustrationsmoment, med många vettigt utplacerade checkpoints. Det är väldigt sällan som jag känner att jag måste upprepa helt ointressanta spelmoment för att ta mig till det svåra där jag dog (á la hela GTA-serien).