torsdag 16 juli 2009

The Witcher, The Hunter och The Secret of Monkey Island: Special Edition

Mina äventyr i Vizima börjar bli tradigare och tradigare. Jag ägnar säkert 10-20 gånger längre tid springandes mellan platser uträttandes tråkiga uppgifter än vad jag ägnar åt att göra roliga val och slåss mot fiender.
Det är dags att bege mig mot träsket, vilket jag dessutom hört ska vara en extra tråkig del av spelet. Förhoppningsvis så dör inte allt intresse för spelet där, but things aren't looking too good.

Jag gav The Hunter en chans igår efter att ha läst ett blogginlägg av Oskar Skog på Loading.se. Första spelomgången fattade jag inte hur man använde GPS:en, vilket innebär att jag bara tog mig en skogspromenad och skjöt mot fåglar.
Idag har jag dock tagit mig tid till två lyckade jaktturer som resulterat i tre döda virtuella rådjurshonor.
Stämningen i spelet går knappt att beskriva i ord. Innan jag hittar ett spår så känns det mest som en ohyggligt verklighetstrogen skogssimulator. Jag vandrar runt och lyssnar på bakgrundljudet, och det går lååååååångsamt eftersom man riskerar att skrämma bort djuren genom att springa.
Så ser jag det röda sken som omger spår av djur, och alla jaktinstinkter som mitt vegetarianjag inte trodde att jag hade väcks till liv. Sinnena skärps och jag har inget problem att krypa fram genom skogen i någon enstaka kilometer i timmen.
Efter en lång tids spårande så ser jag äntligen djuret med min kikare, jag tar mig närmre och närmre och hoppas att det inte ska märka av min närvaro, höjer mitt gevär medan mitt hjärta klappar som aldrig förr i ett spelsammanhang och avfyrar ett skott. Rådjuret springer iväg några meter innan det faller ihop. Det har blivit träffat i ena lungan.
Det är ett spel som känns ytterst lite som ett spel.
Samtidigt så känns det nu som att jag sett det mesta som spelet har att bjuda på i gratisversionen, och betalningsalternativen känns i det dyraste laget. Vi får se om jag orkar ge mig ut på fler simulerade jaktturer i framtiden.

Jag köpte även The Secret of Monkey Island så fort det släpptes på Steam och blev i ärlighetens namn ganska besviken. Att uppdatera ett så gammalt spel med enbart högupplöst grafik, bättre ljud och röstskådespelare fungerade inte alls så bra som jag hade trott.
Grafiken är inte alls så charmig som de tidigare delarna i serien och karaktärerna är riktigt uselt animerade. Animationerna är uppdaterade bildruta för bildruta från originalet, men de överdrivna rörelserna i väldigt, väldigt få bildrutor ser bra mycket bättre ut när grafiken är lågupplöst. Här ser det bara hackigt ut.
Rösterna är i sig riktigt bra, men det uppstår konstant långa pauser mellan repliker vilket verkligen förstör vissa skämt. Det är dessutom sjukt jobbigt ibland att inte kunna hoppa över enstaka repliker.
Det enda som fungerar fullt ut är den nya musiken, men jag föredrar nog musiken från originalet i ärlighetens namn.
Det blir en uppdatering som drar ner helhetsintrycket av originalet istället för att gjuta nytt liv i det.
Jag märker även mycket tydligare nu att spelet alltid plågats av otroligt sega transportsträckor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar