Jag har under hela spelets gång hållit mig på The Order of the Flamig Roses sida, och så hamnar jag i ett gisslandrama i byn där kapitel fyra utspelar sig. Alvin, barnet jag beskyddat under större delen av spelet och som ser upp till mig som sin pappa, är en av gisslan.
När jag då får välja mellan att fly till Vizima med Alvin, eller stanna och kämpa för ordern känns det mer eller mindre självklart att jag beskyddar ungen.
Kapitel fem påbörjas, Vizima är ren och skär kaos och Geralt drar igång en av sina sammanfattningar. Den går ungefär ut på att jag var tvungen att välja sida, och jag valde att stå utanför konflikten som neutral och nu är båda sidorna arga på mig.
Visst, det är det hittills enda tillfälle då spelet misslyckats med att låta mina val få logiska konsekvenser, men det är ett jävligt sugigt tillfälle för det att hända.
Nåväl, kapitel fem är än så länge härligt hetsigt och jag slängs kors och tvärs mellan quests. Hoppas detta tempo håller i sig. Jag älskar när spel blir mer fokuserade mot slutet. Det känns liksom ganska ointressant att hitta någon gummas bortsprungna katt när man står mitt i ett krig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar